Juletid…

Jul – en högtid med blandade känslor. För en del en familjehögtid med umgänge med nära och kära. För andra en påminnelse om ensamhet.

Jag har aldrig riktigt kunna bestämma mig för vad jag tycker om julen. Jag hoppas alltid på en vit och rolig jul, men det är inte alltid det varit så. Vit är den i princip aldrig. Rolig har den kanske oftare varit. Jag är nog lite mittemellan i min åsikt om högtiden. Jag avskyr den inte, jag älskar den inte. Om jag får rätt känsla, är det en tid för mys och ledighet.

I år har jag verkligen jagat julkänslan, för min sons skull. Jag tyckte mig finna den, men tror den minskat något när inte majoriteten runt omkring mig delade känslan. Jag vill ha en bra jul, för min sons skull. Hade inte han funnits, hade jag struntat helt i julen i år.

Förra året var det viktigt för min mamma att fira jul i huset, det var sista möjligheten till det då huset sen skulle säljas. En milstolpe med andra ord för oss alla. Vad vi då inte visste, var att det även var sista julen med mamma.

Julen har varit så förknippad med mamma, då vi som regel alltid firat julen med henne på ett eller annat vis. Den möjligheten kommer aldrig åter och saknaden görs sig nu extra påmind. Jag får känslan av att julen kommer vara turbulent, åtminstone i mitt huvud, känslorna kommer att vara nära ytan.

För sonens skull ska det firas jul och den ska bli bra, men det måste till nya sätt. Nya traditioner ska skapas.

Hur gör man med allt när man inte vet vad man vill eller behöver?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s