Sämsta föräldern…

Känner mig som sämsta föräldern alla kategorier. När jag berättar varför, kommer jag att få reaktionen: Jag förstår inte det. Har redan hört det minst en gång. 

Sonen fick feber igår och fick hämtas hem från dagis. Idag är han hemma och kommer även att vara hemma imorgon. Det är jag som vabbar. 

Sonen brukar vara väldigt påverkad av feber, men inte denna gång. 

Oavsett vad…

Jag älskar min son över allt annat och jag älskar att få ta hand om honom.

Men…

Att vara hemma ledig för att det är semester eller dagis är stängt, är oftast inga större problem. Då kan man ju hitta på saker. Man kan vara ute och leka, cykla, sparka sparkcykel, gunga, spela boll m.m. Man kan åka till parken eller åka iväg för att köpa glass eller fika. Man kan åka och hälsa på folk. För att nämna några exempel. 

Att vara hemma p.g.a. sjukdom är odrägligt. Oavsett pigghet, så kan man inte hälsa på folk, inte åka iväg någonstans, inte vara ute helst m.m. Är sonen då själv rastlös så byts aktiviteter ut var 5:e minut. Men mest troligt är det soffläge och tv som gäller. Tiden går otroligt långsamt. Jag klättrar på väggarna. Väggarna kryper in mot mig. Jag går helt enkelt bananas. Nästan panikkänsla. Jag skulle lätt kunna bli en trotsig 4-åring och lägga mig på golvet och storböla. 

Jag har så svårt för VAB. Ibland är det dessutom kombinerat med oro.

Nu ska jag vabba även imorgon. Jag är redan gråtfärdig, rastlös m.m. Hur ska detta gå? Hur överlever jag en dag till med sådana här känslor?

Så…

Jag är definitivt sämsta föräldern alla kategorier. 

Visuell

Inom mental träning pratas det om att man kan vara kinestetisk, auditiv eller visuell när det gäller att ta in kunskap.

Att vara kinestetisk innebär att man tar in kunskap genom att känna, att få göra och därefter känna efter hur det känns, learning by doing istället för att enbart få något förklarat för sig.

Att vara auditiv innebär att man tar in kunskap genom sin hörsel, att lyssna och minnas det sagda ordet, att koppla ljud till sammanhang.

Att vara visuell innebär att man tar in kunskap genom sina ögon, se, läsa, känna igen, framkalla bilder.

För ett antal år sedan, jag skulle påstå att det är 13 år sedan, gick jag en kurs i just mental träning där de pratade om dessa källor till kunskap. Jag hade knappt sagt ett ljud under tillfällena då kursen pågick, ingen kunde känna mig och veta något om mig, men ledaren kunde direkt tala om att jag var visuell.

Det ligger något i det.

Jag har tänkt mycket på det efteråt, ja jag har kommit fram till att det finns inget annat alternativ, mer rätt kan det inte bli.

Så då försökte jag använda detta för att föra fram budskap, måla upp en bild av då, nu och framtid, visualisera tanken då men hur det är idag och brainstorma om framtid.

Men det fungerar kanske bara om motparten är av samma typ… I så fall var nog motparten inte av samma typ…