Flykt…eller?

Flykting – en individ som tvingas dra upp sina rötter, flytta dem, plantera om dem i ny miljö och hoppas att de kan gro på nytt.

Flykting – en individ som tvingas lämna sitt land, där allt är bekant. Språket, kulturen, sociala koderna, systemet, ja man kanske inte håller med om allt men man kan se sammanhangen.

Flykting – en individ som tvingas lämna sitt hem som är skapat från botten av ens hjärta, tvingas lämna nära och kära, kanske även mista nära och kära till följd av ”krigets dödliga käftar”, tvingas lämna utan att få med sig sådant som kan vara av stort värde.

Flykting – en individ som tvingas ta risker, livsavgörande risker, tvingas ha valet mellan att bara ha en väg att gå eller att ge upp och förlora, förlora kampen om ett liv, utstå känslan av att inte vara välkommen.

Flykting – en individ som tvingas försöka landa på ny plats där allt är okänt och främmande, kan inte förstå, kan inte göra sig förstådd, förstår inte systemet, förstår inte de sociala koderna, förstår inte varför alla andra, de ursprungliga, är rädda för honom eller henne.

Flykting – en individ som tvingas börja om på nytt och lära sig allt på nytt, precis som ett barn som ska ta sina första steg, lära sig läsa och skriva, uppleva saker och ting för första gången. Det är bara att göra, det finns inte mycket val.

Flykting – en individ som tvingas skapa sig ett nytt liv, finna en ny roll och funktion, finna ett nytt värde.

Jag borde inte kunna förstå detta, men det känns ändå som om jag gör det. Jag kan känna mig som en flykting i min vardag.

Jag var hemma, jag var bekant med allt runtomkring mig, jag var i ett sammanhang, jag såg min egen tillhörighet och mitt eget värde. Jag visste vad som förväntades av mig, jag visste vad jag själv förväntade mig, jag kände att jag var bra på något. Jag kände mig som det jag sades vara.

Något har hänt. Men vad? En sorts krig, fast inte bokstavligt? Kulturkrock?

Det känns som om jag är uppryckt utan sammanhang. Jag ser inte min användbarhet längre. Har jag en roll? Har jag en funktion? Hör jag hemma någonstans? Pratar jag samma språk som de jag möter? Det känns som om jag inte gör det, jag verkar inte kunna göra mig förstådd. Är jag kvar i samma bekanta land? Avveckling pågår…eller?

Jag skapade något. Nu känns det som om någon tar det ifrån mig. Betyder jag något? Eller behöver jag finna sätt att rota mig i ett nytt land och där finna min funktion, mitt kall?

Flykting i min egen värld.

Annonser

Frustrerad

Jag är frustrerad.

Frustrerad så in i H – – – – – E!

Frustrerad så jag gråter.

Av frustrationen i sig eller av utmattningen som följer av frustrationen – ja det är frågan.

Hur länge står jag ut?

Hur ska det hanteras?

Hur vill jag att det ska se ut?

När avgörs mitt öde?

När når jag min punkt?

Det börjar påverka för mycket, så en förändring måste ske på ett eller annat sätt och det mycket snart!

kalle-arg-och-frustrerad