Linda – det är jag!

Ja jag är blond, men nej jag är inte dum.

Ja jag är snäll, kanske för snäll ibland, men allt har en gräns.

Jag kan uppfattas som kall, känslokall, men det är långt ifrån sanningen.

Ja jag kan ha svårt för att visa känslor, men har känslostormar inombords.

Man tror att Linda kan man bara gå över, trampa på, för hon reagerar ändå inte.

Men även jag kan få ont, i kropp och själ.

Jag är en person som tar in mycket via ögonen och ser och märker mer än vad ni tror.

Man säger att något är på ett visst sätt, men sen ser man hur många indikatorer som helst på att så inte är fallet.

Egentligen bryr jag mig kanske inte, men det känns ändå.

Så underskatta mig inte…!

Annonser

Sticka ut hakan? Del 3

Oavsett om man är troende eller inte, så är kyrkan för mig ett ställe för lugn, tystnad och trygghet, välkomnande oavsett vem man är.

Oavsett om man är troende eller inte, så är det kristna budskapet för mig att se den lilla människan, den utsatta människan, för att stötta denna människa, helt villkorslöst och osjälviskt.

För mig behöver alla som arbetar inom kyrkans värld kunna stå upp för detta kristna budskap. Det gäller oavsett om du är präst eller kyrkvaktmästare eller städerska. Oavsett vilken roll du har, så behöver du stå upp för att kyrkan är enligt ovanstående.

För mig gäller detta även om man på andra sätt är engagerad i någon verksamhet förknippad med kyrkan, exempelvis medlem i kör.

Då rimmar det väldigt dåligt i mina öron att samtidigt sprida falska nyheter och rena påhopp av mer rasistisk karaktär. Att man inte är källkritisk. Att man inte tar reda på fakta. Att man inte ser historien bakom, ser individen bakom, som drabbas. Hur kan man ena stunden verka inom en verksamhet som är till för den lilla människan för att i nästa stund stödja rasism?

Tack för mig.