Får inte ro…

Kaos i huvudet…

Vet egentligen inte varför…

För många projekt? 

För mycket lösa nu och inte sen?

Rastlöshet?

Rädd för samma känsla som förra året vid ungefär denna tidpunkt? 

Oro för något som jag inte ens vet om det blir så eller om det överhuvudtaget kommer påverka mig?

Eller allt ovanstående och lite till?

Himma-känsla

Semestertider = fixartider. 

Ibland hade det varit skönt att bo i lägenhet och inte behöva fixa så mycket på egen hand. Förvisso inte jag som fixar så mycket här, men när det ska fixas så behöver ju markservicen skötas likaväl samt omhändertagande av son som kräver ständig närvaro av en i sin lek. Inget som fungerar idealt när man är totalt orkeslös. Men att sätta sig i lägenhet med en högljudd son och inte ha den frihet man har med hus och trädgård är inget alternativ. 

Ju större son, desto rörligare son.

Sonen utvecklas snabbt och senast i raden av nya förmågor är exempelvis cykling. Där vi bor finns inga cykelvägar eller lugna gator. Där vi bor finns en tungt trafikerad väg precis utanför huset. Precis utanför husen finns förvisso trottoar, men inte mer än så. Vi blir lite begränsade när vi vill göra något eller när man vill att sonen ska få bra övning. 

Många känslor kring boende dyker då ibland upp hos mig. Bor vi på rätt ställe ur sonens perspektiv? Vi trivs och att dra igång några andra processor känns därmed inte aktuellt. Det är trots allt ändå rätt lugnt här och det är ett trevligt grannskap, möjligtvis med något litet undantag. 

Men semester är även lika med för mycket tid att tänka. 

För många äntligen men inte för alla

Ja nu är den här. Värmen!

Det ska man tydligen älska och enbart njuta av. Det är tabu att tycka något annat. Tycker man något annat, så får man antingen skjuts till låst avdelning på psyket där man ikläds en krama-mig-själv-tröja eller så sätts det igång en övertalningskampanj att man ska ändra uppfattning. Istället för att bara acceptera att man tycker olika och fungerar olika, så får man utstå gliringar för att man tydligen tycker fel.

När man tycker ”fel”, så möts man gärna även av missförstånd. Om man inte gillar värmen, så tas det för givet att man vill ha regn och njuter när droppar faller. Så är inte fallet. Det får gärna vara sol och blå himmel, men det måste blåsa, mycket, inte enbart en liten vindpust då och då. Fläkten ska stå på max typ. 

Som ni förstår, så är jag en av ”feltyckarna”. Frågan är om man förstår varför jag är en ”feltyckare”. Ja jag och min kropp och mitt psyke mår bättre vintertid. Undantag senaste vintern, som aldrig inträffade. 

Som i så många andra fall, döm inte innan du har alla fakta.

Oavsett vad så kan ingen av oss göra något åt vädret, varken kyla eller värme.