Ofrivillig barnlöshet

Den 30 maj var det ofrivilligt barnlösas dag, något som gjorde att jag drog mig till minnes den kamp vi själva fick gå igenom för att få det mirakel vi har i våra liv idag. Det gjorde även att jag drog mig till minnes den känsla av förlust jag kände när fortsättningen tog ett abrupt slut, när frysta ägg inte klarade upptiningen. Ett syskon till Oliwer var inte längre en möjlighet.

Känslan är mycket kluven. Å ena sidan känns det skönt att veta att man hela tiden går framåt och utvecklas, att man går igenom allt en gång och sen är det förbi. Å andra sidan så saknar man vissa saker och skulle säkert göra en hel del för att få uppleva det åtminstone en gång till. Å ena sidan lider jag när jag ser att Oliwer säkert behövt någon att dela saker och ting med, att inte vara helt utan vissa upplevelser. Å andra sidan tycker jag det är skönt att han är enda barnet utan syskon.

Har sålt en del av Oliwers babysaker och hoppas det blir en väg in i att acceptera att så här är läget och gilla läget. Men likväl fälls ibland en tår…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s