I’ve lost it…

Jag gjorde ett avtal med mig själv. Det fungerade bra rätt länge, imponerande länge egentligen. Men något har hänt. Eller kanske inte hänt snarare. Men jag har tappat gnistan. Jag finner den inte, jag finner inte min väg längre. Ja jag tror minsann jag har gått vilse.

Jag nådde -7,2 kilo…det var innan något hände. Jag var glad och kände att jag var på väg, jag kände ”lukten” av delmål 2, kände att delmål 2 var inom räckhåll. Tjoff, så hade jag gått upp 1,5 kilo typ. Därefter har det varit en berg- och dalbana mellan två vikter konstant, utan tendens att nå tidigare resultat och fortsätta nedåt. Vecka efter vecka.

Ja jag vet att det ser ut så. Ja jag vet att det går upp och ner. Ja jag vet att muskler kan ha sin inverkan. Ja jag vet att man har mer vatten i kroppen ibland. O.s.v. O.s.v. O.s.v. Och jag har fuskat mellan varven men ändå.

Men så som det har varit på sistone, har inte med något av detta att göra. Så som det har varit på sistone är obegripligt. Totalt obegripligt.

Jag behöver något som får mig på rätt köl igen. Jag kommer på en plan, håller den ett par dagar, tappar den och/eller tvekar kring den. Börjar om på nytt, kommer på en ny plan, med samma resultat.

Senaste tiden har jag försökt att ut och gå en runda på kvällen, åtminstone kvällar som jag inte nattar sonen. Men nu börjar jag hitta hinder i denna aktivitet.

Känner mig ledsen och deppig och oförstådd. Så länge den känslan kvarstår, blir suget större och kraften att hålla det i schack svagare.

Kanske bättre att ge upp…

Man-resigning

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s