Rätt perspektiv

Jag börjar bli innerligt trött på allt klagande och allt gnällande. Oavsett vad det gäller.

Jag börjar bli innerligt trött på alla undanflykter och bortförklaringar.

Jag börjar bli innerligt trött på att man tror blint på allt utan att kritiskt granska – kritiskt granska innehåll och källor.

Jag börjar bli innerligt trött på att man inte kan sätta sig in i en annan människas situation, att inte kunna tänka ”tänk om detta hände mig och mina nära och kära”, att inte kunna tänka ”vad hade jag gjort då och vad hade jag behövt då och vad hade ett sådant dåligt bemötande gjort med mig när jag egentligen inte hade något val”.

Får väl se hur länge jag orkar innan jag tar till plan B, som tyvärr ännu inte är utformad.

Annonser

Måste ta tag i det nu…

Min son, min älskade lille Oliwer, har en morfar som han aldrig kommer att få träffa. Det är svårt att träffa någon som redan finns i himlen.

Att morfar inte finns här, betyder inte att han inte ska nämnas eller pratas om. Han finns i familjens hjärtan och vi ska ständigt göra oss påminda om alla de stunder vi ändå fick uppleva tillsammans.

Oliwer ska veta vem hans morfar ändå var och hur mycket han hade älskat Oliwer och busat med Oliwer och skämt bort Oliwer.

Vi vill att det ska vara ett naturligt inslag för Oliwer, att det finns sätt att skicka hälsning till någon i himlen. Han har tidigt fått vara med när blommor ska sättas i minneslund eller att ljus ska tändas. Senaste gången var han själv aktivt med när ljuset tändes.

Men än så länge är Oliwer inte så gammal. Än så länge är allt konstigt. Att man ger morfar blommor men inte träffar honom.

Morfar har inte varit ett så givet inslag i tillvaron som mormor, farmor och farfar. De tre känner han till, men morfar är ett okänt begrepp.

Det blev för mig extra tydligt när Oliwer startade en app på telefonen, där det sjungs en sång om hajar. Det sjungs om mamma haj, pappa haj, morfar haj, bebis haj. Men Oliwer sjunger inte morfar haj utan farfar haj. Jag är övertygad om att det inte är en fel-sjungning utan att han sjunger de ord/begrepp som är hans vardag, ord/begrepp som finns i hans vokabulär och som har ett innehåll för honom.

Jag har en bok där man kan skriva in minnen och sätta in foton m.m. för att hedra en när och kär som inte längre finns kvar, i syfte att underlätta för barn. Jag har haft boken i min ägo en lång tid nu men inte tagit tag i den.

Jag måste ta tag i det nu, så man har något att kunna visa lilleman och kunna prata med honom utifrån. Frågan är bara om man har så många bilder att välja mellan att ha med i boken.

Oliwer kommer en dag veta att han har en morfar i himlen och vem denna morfar är.

Pappa, ibland saknar jag dig extra mycket.

Sammanfattning steg för steg

  1. Lämna son hos mormor.
  2. Avfärd mot okänt mål.
  3. Ankomst Ronneby brunn.
  4. Incheckning och konstaterande att världen är liten.
  5. Fika med två goda kakor varav en innehållandes choklad.
  6. Vila på rummet.
  7. Byta om.
  8. 10410112_10152774072495686_7444840933476722391_n
  9. Wallmans on tour, där en barndomskamrat är med i ensemblen.
  10. 11196227_10152774011630686_4617204046726883377_n
  11. Skrattfest åt tre tenorer.
  12. Cider och iaktta människor.
  13. Sova, sova, sova…
  14. 11193405_10152775461005686_8186590446940513222_n
  15. Utcheckning.
  16. Avfärd hemåt.
  17. Mellanlanda för att hämta hem lilleman.
  18. Himma.

❤ Tack finaste älsklingen för en helt fantastisk helg. ❤

20488_10152774372540686_660872818809798493_n

Somna leendes…

Somna med ett leende på läpparna kan det hända att jag gör ikväll.

Det är min födelsedag och den går snart mot sitt slut. Dagen har varit helt till belåtenhet och ändå ska jag få vara med om mer i helgen.

Och då varken ”nollar” eller ”femmar” jag. Men jag tror det kan uppskattas mer om man får lite extra när man inte förväntar sig det. När man fyller jämnt, så tas det för givet att det ska firas stort. Det känns så i alla fall. För mig betyder det mer att få det när man inte alls är beredd på det.

För ett tag sedan kom jag på att jag ville ha en ring med en liten fot på, som en symbol för prematur. Jag beställde en ring från ett företag, som sedan visade sig inte existera. Typ. Jag fann då ett utländskt företag som sålde ringar med fotavtryck på, men valen blev för svåra. Så jag släppte tanken.

Idag förverkligade min älskling den på sitt eget charmiga och romantiska sett. En smyckesdesigner som han har kontakt med via sitt jobb, har designat en ”fot-ring” till mig och stansat in min sons namn i den. Så otroligt vacker.

20150410_132431

Tyvärr skulle den behöva vara något större i storlek och det går tyvärr inte bara att knacka ut den utan då måste en bit läggas till. Hoppas bara inte det blir för mycket bekymmer. Attans att fingrarna inte är lika tjocka på var hand, eller åtminstone att det inte skiljer alltför mycket på dem.

I början på året bestämde jag mig för att min födelsedag inte ska firas i någon större bemärkelse (kan ha varit i ett svagare ögonblick). Jag önskade mig mest att få tillbringa tid med min älskling. Han tog mig på orden. Imorgon lämnas sonen hos mormor och vi beger oss vidare mot okänd ort. Ja okänd för mig i alla fall. Jag vet åtminstone nu vad vi ska uppleva vad gäller mat och show (förvisso inte exakt vad vi ska äta) och jag vet att det inkluderar en hotellövernattning. Men var är fortfarande frågan.

IMG_6361

Jag unnade mig ett par lotter idag för att se om jag hade tur i spel en dag som denna.

IMG_6345

Men jag borde ju förstås ha vetat utifrån allt ovan att jag ju givetvis har tur i kärlek istället. Givetvis var lotterna enbart nit. 🙂

IMG_6358

En bra dag ska nu avslutas med en förhoppningsvis god natts sömn för att sedan vakna upp, packa och fara iväg på nya äventyr.

Grattis till mig själv för vad jag har i mitt liv.

Det heter ”mina” av en anledning…

Mina känslor. Mina tankar. Mina upplevelser.

Ingen kan säga att mina känslor, mina tankar och mina upplevelser är fel.

Det gör ont när det händer som inte får hända.

Det gör ont när någon ifrågasätter och säger att så inte är fallet, som säger att mina känslor, mina tankar och mina upplevelser inte stämmer.

Trots att det är mina känslor, mina tankar och mina upplevelser.

Det går inte att säga att det jag känner är fel känslor. Det går inte att styra på det viset.

Än värre är att skratta åt mina känslor, mina tankar och mina upplevelser.

Då faller tårarna.

I’ve lost it…

Jag gjorde ett avtal med mig själv. Det fungerade bra rätt länge, imponerande länge egentligen. Men något har hänt. Eller kanske inte hänt snarare. Men jag har tappat gnistan. Jag finner den inte, jag finner inte min väg längre. Ja jag tror minsann jag har gått vilse.

Jag nådde -7,2 kilo…det var innan något hände. Jag var glad och kände att jag var på väg, jag kände ”lukten” av delmål 2, kände att delmål 2 var inom räckhåll. Tjoff, så hade jag gått upp 1,5 kilo typ. Därefter har det varit en berg- och dalbana mellan två vikter konstant, utan tendens att nå tidigare resultat och fortsätta nedåt. Vecka efter vecka.

Ja jag vet att det ser ut så. Ja jag vet att det går upp och ner. Ja jag vet att muskler kan ha sin inverkan. Ja jag vet att man har mer vatten i kroppen ibland. O.s.v. O.s.v. O.s.v. Och jag har fuskat mellan varven men ändå.

Men så som det har varit på sistone, har inte med något av detta att göra. Så som det har varit på sistone är obegripligt. Totalt obegripligt.

Jag behöver något som får mig på rätt köl igen. Jag kommer på en plan, håller den ett par dagar, tappar den och/eller tvekar kring den. Börjar om på nytt, kommer på en ny plan, med samma resultat.

Senaste tiden har jag försökt att ut och gå en runda på kvällen, åtminstone kvällar som jag inte nattar sonen. Men nu börjar jag hitta hinder i denna aktivitet.

Känner mig ledsen och deppig och oförstådd. Så länge den känslan kvarstår, blir suget större och kraften att hålla det i schack svagare.

Kanske bättre att ge upp…

Man-resigning

Klokare? Näääääää.

Det påstås att jag denna vecka kommer att bli klokare. Nä skämt åsido, ett år äldre påstås jag bli åtminstone.

Tidigare idag fick jag en fråga av maken om vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Man kan kanske säga att jag undvek frågan. 😉

Hur skulle en önskelista se ut?

Jag vet precis hur min tatuering skulle se ut om jag hade någon.

amandaagrusaLånad bild efter googlesök.

Fast med Oliwers namn givetvis. Men det spelar ingen roll, för jag skulle aldrig våga tror jag.

Jag skulle även vilja ha en ring med utvändig text. Jag vet vilken text jag vill ha men jag har inte funnit rätt ring. Jag har funnit ringar men är inte säker på vilken som är rätt.

Just idag skulle jag gärna önska mig en ny dator, men egentligen behöver jag nog bara få tummarna loss att rensa lite i nuvarande dator i hopp om att snabba upp den lite.

Då jag fyller en fredag, då det både är jobb och dagis hela dagen, så blir det svårt att göra något speciellt den dagen.

Egentligen har jag tänkt att jag inte ska bry mig om dagen överhuvudtaget, men till syvende och sist så det jag önskar mest är en mysdag med de bästa, min älskade make och mitt mirakel till son. ❤