Panik

Igår fick jag panik. Eller åtminstone nästan. Kanske borde jag ha en plan B så att panik aldrig ska behöva upplevas.

Om det kommer en dag då jag, av någon anledning, inte kan eller får jobba kvar på mitt nuvarande arbete, vad gör jag då?

Om det kommer en dag då jag själv väljer att stiga av och sluta mitt nuvarande arbete, vad gör jag då?

Det kan komma en dag då jag känner att jag måste lämna mitt arbete för att behålla mitt förstånd och mitt sunda förnuft. Jag ser risken för det redan nu. Jag är inte på väg att lämna mitt arbete, men jag ser risken för att nämnda skäl en dag blir verklighet.

Vad gör jag då?

Jag har en bra grund att stå på både vad gäller utbildning och arbetslivserfarenhet, men vill jag i så fall fortsätta med socialt arbete. Är det jag? Socialt arbete lär ju inte bli lättare utan snarare tvärtom bli hårdare i det samhälle vi lever i idag.

Jag är ju en kontorsråtta, men ingen lär väl anställa mig på den grunden.

Sätta sig i skolbänken igen? Det kan i så fall bara ske på distans parallellt med jobb, men finns energi för det när man samtidigt har en liten kille här hemma? Tveksamt.

Vad skulle jag i så fall studera?

Många frågor. Inga svar.

Jag vet ingenting.

Panik. Ja nästan i alla fall.

8894920-panic-emoticon

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s