Märkligt…

Det är märkligt hur olika händelser/företeelser kan infalla i princip samtidigt, helt oberoende av varandra men likväl sammanhörande på något märkligt sätt.

För ca en vecka sedan skulle en barndomskamrat till mig fyllt 36 år, en barndomskamrat som är mycket saknad. Snart 12 år har gått sedan den tragiska nyheten nådde oss och känslan av att säga farväl är fortfarande svårförståelig.

Någon dag senare inträffade en händelse på jobbet, som tyvärr hade alldeles för många likheter med min barndomskamrat. Händelsen i sig kan jag lätt hålla ifrån mig och inte direkt påverkas av. Däremot drar den upp mycket från dagen för snart 12 år sedan och väcker tankar till liv som man trodde hade fått vila.

Mitt i allt detta har jag själv mått dåligt efter att ha plågats hos tandläkaren och dragit ut en visdomstand med diverse komplikationer som följd. Det har gjort att humöret dalat och tårarna ständigt velat göra sig synliga. Då kan märkliga tankar dyka upp i huvudet när man tar en lunchpromenad i lätt regn, tyvärr tankar som är alltför relaterade till ovanstående händelser. En tanke som dök upp i mitt huvud häromdagen, var att jag kommit fram till en låt som gärna får spelas på min begravning när så är dags.

Nu väntar jag på att smärtan i munnen ska försvinna och gladare tankar kan infinna sig hos både mig själv och hos andra.

Kära plågarn!

Vi har träffats tre gånger den gångna veckan. Det känns som om det vore minst två gånger för mycket.

I tisdags skulle du utföra ditt eldprov och jag tror vi kan enas om att det inte gick alltför väl. Sedan dess har vi passerat onsdag, torsdag, fredag och nu är vi på lördag.

Jag som är anti tabletter har dessa dagar i princip tagit maxdosen av Ipren samt en dynamit i form av kombination Ipren/panodil. Idag lördag föreligger risk att det kommer intas en Ipren mer än vad maxdosen säger, p.g.a. att jag fick jaga tablett redan kl. 05.00 imorse. Allt för att överleva.

Så den där ettriga terriern på krigsstigen som ni träffade i torsdags, kommer på måndag förvandlas till en rosenrasande oxe. Om inget mirakel sker innan dess.

Ha en trevlig helg.

Hälsningar
Linda L

You go girl

Hur många försök jag än gjort tidigare, så har jag alltid fallit tillbaka i samma gamla destruktiva mönster. För jag som har högt blodtryck och besvär med knä ser det som destruktiv att äta fel och dricka fel.

Undrar vad som är skillnaden denna gång? Vad är det som har gjort att jag inte fått återfall denna gång? Att följa avtalet med mig själv har gått över förväntan.

Jag började på 94,1 kg och huvudmål är 80 kg. Åtminstone i denna vända. Jag har två delmål på vägen, 90 kg och 85 kg. Idag visade vågen 88,5 kg. Det innebär -5,6 kg sen jag började jobba efter jul och nyår, sen 7 januari. Delmål 1 är därmed nått och passerat.

Jag är rätt stolt och glad över detta. Okej, en rejäl förkylning har hjälpt till med bristen på aptit som följeslagare, men ändå.

Men frågan är nu hur mycket glädje man egentligen vågar visa kring sådant här?

ÄNTLIGEN!

Äntligen börjar denna dag, denna söndag, gå mot sitt slut.

Det började gå fel redan kl. 07.00 när jag vaknade med ett ryck och började direkt tänka på mitt arbete. Två tankar flög då härs och tvärs i huvudet, båda relaterade till saker som ska ske på jobbet imorgon måndag. Tanke ett handlade om upplägget på det som sker på morgonen imorgon, hur viktigt det är att det blir förstått och inget missas. Jag kommer inte att andas ut gällande denna tanke förrän tidigast torsdag morgon typ. Tanke två handlade om den senare delen av dagen, som inte kommer att vara för mig som för alla andra. Det finns visst innehåll i det jag nämnt, som gör att morgondagen gärna hoppas över. Så kl. 16.00 imorgon när jag ska lämna arbetet och köra och hämta min lille prins är också klockslaget för utandning (såtillvida nu allt klaffat enligt planerna på morgonen).

Dagen har fortsatt med att jag och sonen kommer ner på nedervåningen och ser snön yra vilt utanför fönstret. Till sonens glädje behöver jag väl knappast tillägga. Hade det bara varit fin kramig snö som kommit ner, som man hade kunnat ha kul i, så hade jag nog inte klagat. Men när det blåser och yr och bara kommer ner som blött slask, ja då är i alla fall inte jag sugen på att ha närkontakt med det. Så alla eventuella planer på att kunna busa ute eller kunna ta en tripp iväg någonstans för att göra något kul sprack rätt ordentligt. Nu blev det inte mycket som bröt av mot de tråkiga sysslor som inomhusvistelse skrek om, d.v.s. tvätt och tvätt och tvätt.

Vad mer? Jo, mitt favoritdiadem gick sönder. Inte nog med det, nu är dessutom mobilen oskyddad ett tag då skalet gick sönder. Skulle även kunna nämna extra stort godis- och colasug. Och så Loa Falkman som ICA-stig, hur tänkte man där.

När man sen inte trodde mer kunde hända på en och samma dag, så ringer svärfar och berättar att svärmor brutit benet.

För att nämna ett par exempel på denna skitdag.

Men nu sussar sonen sött i sin säng och jag ska pigga upp mig med att titta på del 1 av ett program enbart innehållandes idioter.

Isoleringscell

Idag borde jag vara i en isoleringscell, en extra bra ljudisolerad sådan.

Då skulle jag kunna skrika och gråta och sparka och slåss utan att någon hörde eller såg eller var medveten om det på något vis.

Den enda jag då hade sårat eller irriterat hade varit mig själv.