Kulmen

Då – torsdag – 23 januari 2003.

Nu – fredag – 23 januari 2015.

12 år – saknad.

Januari är sedan 2003 förknippad med ett berg- och dalbanehumör hos mig. Detta år är inget undantag.

Men…

Denna gång började min januari månad redan den 1 oktober 2014. Tack vare en liten Emser-ask.

Ledsamt insåg jag att min januari månad skulle bli fyra månader lång och kulmen skulle nås först 23 januari i år.

Saknaden har varit större än någonsin. Varför så stor nu? Saknaden har alltid varit stor och kommer så alltid att vara, men varför extra påtaglig nu?

Läker tiden alla sår? Inte hos mig. Filmen spelas upp i mitt huvud varje år vid denna tidpunkt. Jag minns det som om det vore igår. Jag har bara varit tvungen att lära mig leva på detta sätt. Att en gång om året inte kunna kontrollera mitt mående.

Vad gör mest ont? Saknaden av min älskade pappa? Eller Oliwer som aldrig får träffa morfar? Eller morfar som inte får busa med barnbarnet som han hade älskat och skämt bort?

En dag ska Oliwer få veta vem hans morfar var.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s