36 eller 86?

Idag känner jag mig allt annat än perfekt. Idag känner jag mig inte längre ung. Idag har jag fått erkänna att jag behöver hjälp med en svaghet. Med ytterligare en svaghet.

Som barn hade jag rör i öronen. Som barn konstaterades att min hörsel inte var vad den förväntades vara. Som barn fick jag veta att mitt upptagningsområde (frekvens) var annorlunda.

Men detta har aldrig varit något större problem. Inte förrän nu. Fortfarande inte problem i vardagen men i vissa jobbsammanhang. Jag har inte längre garanti för att jag hör allt som förmedlas på vissa möten, på vissa nätverksträffar och liknande sammanhang.

Tvingades söka hjälp, något jag definitivt inte gör med lätthet. Att behöva beställa och använda hjälpmedel såsom hörapparat, känns skitjobbigt. Bara själva ordet gör det obekvämt. Men jag måste kunna sköta mitt arbete.

Två veckor. Ja så lång tid har jag på mig att vänja mig vid tanken. Går det?

Hör illa. Ser illa. Rund som en gris. Vig som ett kylskåp. Och lite till. Ja jag tror jag känner mig så här:

IMG_0479.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s