Semester

Familjen Lundbergs semester 2014:

  • Vecka 27: Make och son har en vecka tillsammans medan jag fortfarande jobbar.
  • Vecka 28-30: Alla är vi lediga.
  • Vecka 31: Jag och son har en vecka tillsammans medan make har börjat jobba igen.
  • Inga stora husprojekt på agendan.
  • Inga speciella äventyr inplanerade.
  • Motto: Ta dagen som den kommer och göra vad vi känner för.

Som sagt, maken har nu återgått till jobbet medan jag själv och sonen fortfarande har ledigt. Jag vet varför det är så, det är för att sonens dagis är stängt även denna vecka. För att han ska slippa vara på annat dagis en vecka, så la vi semestern så här i år. Men om så inte hade varit fallet, så hade jag inte haft semester denna vecka. För en gångs skull säger jag att tre veckor hade räckt, tidigare har fyra veckor alltid varit rätt. Men nu är jag färdig med semester, för den här gången i alla fall. Det känns som om vi har hunnit med sådant som vi hade funderat på som alternativa aktiviteter om lusten föll på. Det känns även som om semestern redan varat 4-5 veckor, så långsamt känns det som om tiden har gått. Så då kan man ju lika gärna återgå till vanliga vardagliga rutiner igen. Nä just det, måste ju tyvärr vänta tills dagis öppnar igen. Så någon ångest för att semestern tar slut, kommer inte att finnas.

Då kan man ju också tänka sig att vi har hunnit vila upp oss ordentligt under denna period. Jag har varit otroligt trött under en längre tid. Jag vet inte varför. Det jag vet är att jag går upp på morgonen, åker till jobbet och gör mina timmar där, hämtar sonen på dagis, åker hem och har ett par härliga timmar med sonen. Därefter är det ofta ett mirakel om jag inte däckar på soffan. Jag har alltid haft en plan att efter att sonen somnat, så ska jag ägna mig åt mina intressen, främst skriva. Skriva inlägg eller se till att jag besvarar alla mail och meddelande jag fått från vänner. Månader har gått utan att jag nått dit. Har jag fortfarande vänner kvar när jag väl hör av mig? Vad är det som orsakar tröttheten och frustrationen som följer i dess fotspår? Vad är det som gör att man aldrig känner sig utvilad? Jag vet att jag är småbarnsförälder, men vi är bortskämda med hur bra sonen sover på nätterna.

Fast förvisso kan jag inte påstå att jag har någon egentid. Det är kanske det som gör det. Egentid finns efter att sonen somnat tills jag själv somnar, men enligt ovanstående så förstår ni att den inte utnyttjas som önskas. Sonen är dessutom mammig, alltid. I olika grad dock, ibland lite och ibland extremt, men det är alltid närvarande, mammigheten. Hur mycket jag än älskar att ha sonen nära och mysa och gosa, så tar det samtidigt energi när han inte godkänner att andra, främst pappa, hjälper honom med vissa saker. Det är inte alltid han får sin vilja igenom, det är vi som avgör vem som gör vad, men det tar energi bara att se protesterna eller det tar energi att ständigt känna dåligt samvete inför maken som inte alltid får samma mys och gos, även om han givetvis också får det ibland. Egentligen kanske det har blivit lite fel i semesterplaneringen, det kanske skulle ha varit make och son som hade denna vecka tillsammans. Jag får kanske resa bort… Fast det skulle bara förstärka mammigheten vid återkomst. Är det egentid som krävs för att återfå energi?

Tydligen döljer jag samtidigt vissa saker rätt väl. Människokännare i min omgivning verkar inte reagera. Och jag som trodde att man kunde läsa mig som en öppen bok. En person kan och honom älskar jag…forever and ever…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s