Åsidosatt

Jag är åsidosatt. Jag är åsidosatt främst av mig själv. Precis som om jag inte är värd samma saker som alla andra. Precis som om jag inte är lika kompetent som alla andra. Precis som om jag inte har samma rättigheter som alla andra. Precis som om jag inte kan unna mig något litet extra utan att känna dåligt samvete. Precis som om jag inte kan unna mig något litet extra utan att någon sagt att det är okej.

Det kan skapa frustration i olika sammanhang. Frustration som jag inte har något forum för att få utlopp för. Som om det jag känner frustration för inte är värt att sätta ord på, då det inte är att jämföra med andras betydligt större frustration. Att andras situationer som skapar frustration är viktigare och relevantare än det jag själv upplever. Till slut blir det frustration för småsaker. Till slut blir det frustration för så små saker att ord inte finns att finna för att uttrycka den och få utlopp för den.

Blir det så här för att jag är för snäll eller för dum eller för att jag inte orkar fatta beslut om vilken väg jag ska ta utan väljer tryggheten och det kända? Hur kommer man till det stadiet när snällheten överges? Går det att komma dit och vad blir resultatet? Leder det till utveckling i rätt riktning eller leder det till ånger?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s