Storlek

Just nu är jag väldigt deppig. Just nu är jag väldigt deppig över en sak och enbart det. Just nu är jag väldigt deppig över min storlek. Just nu är jag extra deppig över ogjort arbete från i höstas. Detta har varat en längre tid nu.

Ja jag väger för mycket och kan inte riktigt komma överens med mig själv att älska mig själv för den jag är. När jag är deppig, ökar risken att jag dricker fel saker och äter fel saker och dessutom tappar förmågan att tänka förnuftigt. När jag är deppig, ökar risken att jag bara ser problem och inga lösningar.

Det visar sig i följande resonemang:
Jag har gjort det förut, gått ner i vikt. Jag vet vad jag måste göra för att lyckas. Jag vet vad jag bör tänka på när det gäller kost och motion. Men! Hur ska man lyckas att kombinera det med ett heltidsjobb (ja nästan i alla fall) och en 2,5-åring. Gå upp tidigare för att hinna ta en promenad, gå på bandet eller göra en 7-minute workout innan jobbet? Kommer aldrig hända. Promenera på lunchen? Hur kul är det på en skala att komma till möten på eftermiddagen svettigare än vad man normalt är. Gå en promenad eller gå på bandet efter att sonen somnat? Hallå, trött är ju bara förnamnet. Så när ska motionen komma in i vardagen?

Hur dåligt jag mår över detta, borde göra det lätt för mig att fatta beslutet. Men icke sa nicke. Jag vet att jag måste göra något och det nu. Jag vet vad jag måste göra och det nu. Men var är motivationen?

Jag vill inte mixtra för mycket med saker och ting. Jag skulle ju kunna byta ut måltider mot ersättningar, men vågar inte mixtra med sådant när jag går på medicin. Jag känner redan nu att medicin kan slå bakut om jag tar den på tom mage. Att ta ersättningar blir som att ta medicin på tom mage.

Operation? No way! Då måste det föreligga allvarligt hot mot min hälsa.

Varför blir detta en så stor grej för mig? Jag är inte ute efter att bli smal, dit lär jag aldrig komma. Jag är ute efter att bli mindre, t.ex. slippa se nian först på vågen, ja att inte längre se gravid ut. Jag är ute efter att vara en pigg och glad mamma, att sluta gnälla över smärta i mitt knä, att kanske förbättra blodtrycket på naturlig väg, att få energi och att inte bli andfådd vid minsta ansträngning. Ja jag är ute efter att må bättre.

Ja jag vet att jag gnäller och att bara jag själv kan ta mig dit. Många vill nog bara skaka om mig och skrika till mig att skärpa mig. Men det förändrar inte min deppighet. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. 😦

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s