Mänskligt?

Är det mänskligt att vara så här trött? På sistone har jag börjat vara omänskligt trött redan vid 19-tiden om kvällarna, ibland t.o.m. ännu tidigare. Vad det är som gör mig så trött, kan jag inte riktigt sätta fingret på. Och nej, det är inte på grund av något som säkert många skulle säga i detta läge. Jag utsätts för en prövning varje dag, ca kl. 16.30-19.00. Vi är inne i en helt ny värld, som åtminstone jag inte riktigt vet hur det fungerar fullt ut och hur jag därmed ska förhålla mig till den. Det är aningen deppigt när det blir kaotiskt i huvudet och man inte får ihop ens den enklaste vardagen. Det är aningen ledsamt när man inte kan finna den nödvändiga motivationen för att genomföra vissa förändringar och åtgärder. Så många skäl kan finnas till tröttheten.

En sak kan jag dock sluta tänka så mycket på numera, åtminstone det kommande halvåret och åtminstone om jag får fortsätta må hyfsat av intaget av medicin. Jag pratar om mitt blodtryck där jag idag gjorde en ny kontroll hos distriktssköterska, kontroll nummer femtielva i ordningen. Denna gång låg det på 138/90, något högre undertryck jämfört med förra mätningen men ett godkänt resultat. Målet med blodtryckssänkande medicin är att ligga på 140/90. Så nu behöver jag inte kolla det lika ofta, det räcker med en gång i halvåret.

Jag fick frågan om hur det går med motionen. Jag ställde mig då frågan, åtminstone i mitt huvud, vad hette det sa du? När ska man hinna med det? När ska jag få in det i vardagen? Det hade verkligen gynnat mig om jag fått det till att gå ihop, men det får jag inte. Jag tänkte först utnyttja halva lunchen till en promenad, men lyckades väl med det max en vecka eller nåt. Det känns jobbigare och jobbigare med det ju närmare värmen vi kommer. Jättekul ju att tillbringa ytterligare en halv dag på jobbet ofräsch efter en rask promenad. Jag tänkte sedan använda en stund på kvällen till en promenad, efter att vi lagt gossen vår. Det kanske hade fungerat nu denna tid på året när det är ljust så länge, men om man blir ”nannig” redan vid 19-tiden (när sonen lägger sig) så finns inte orken kvar till en promenad. Nä då återstår ett alternativ, gå upp en halvtimme tidigare på morgonen och ta en promenad innan dusch och arbete. Yeah right! Hur får man orken till det? Så vad ska man göra?

Nä nu ska jag snart krypa till kojs och drömma mig bort, till morgondagen då jag slipper ha dåligt samvete om jag unnar mig något extra, till morgondagen då jag slipper laga mat, till morgondagen då jag hoppas få ha extra mysstund med mina killar på kvällen, till lördagen när jag tydligen ska på äventyr tillsammans med mina killar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s