Berörd

Jag har följt alla säsonger av Familjen Annorlunda, en serie om stora familjer med uppemot tio barn. Jag har aldrig kunnat se mig själv med så många barn och ser väl därför programmet med både beundran och förskräckelse. Beundran för hur de får vardagen att fungera och hur de får relationerna att blomstra. Förskräckelse för…ja jag vet inte riktigt men det verkar vara kaotiskt på ett sätt som hade varit för kaotiskt för mig. Jag kommer på mig själv med att ha ett ständigt leende på läpparna under varje avsnitt.

Utom ett. Ett avsnitt berörde mig och jag fick kämpa för att behålla lugnet och inte bryta ihop och börja gråta eller nåt. Härliga familjen Ilmrud stod för denna beröring. Det handlade om Maddes saknad till sin pappa och om hur de besökte kyrkogården och där barnen fick tända varsitt ljus till sin morfar. Jag miste min pappa för tio år sedan och har sedan dess besökt minneslunden vid olika tillfällen. Vid ett tillfälle när Oliwer var med, tände vi två ljus. Jag såg det då som ett ljus för Oliwers morfar och ett ljus för min morfar. Efter att ha sett detta avsnitt så vill jag gärna se det som att Oliwer tände ett ljus för sin morfar och vi, Oliwers föräldrar, tände ett ljus för pappa/svärfar. Efter familjen Ilmruds öppenhet, har jag känt inspiration att själv skapa familjetraditioner av olika slag.

Tack!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s