Deppigt

Ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra
Mod till att förändra de saker jag kan
Och visdom nog att förstå skillnaden mellan de två

Det finns saker i mitt utseende som jag kan förändra om jag inte är nöjd med det. Vissa kan förändras med hjälp av ökade kunskaper. Vissa kan förändras med hjälp av motivation. Det förstnämnda är jag nog för stolt för att be om hjälp med. Det sistnämnda verkar inte kunna infinna sig trots en lång lista med motivationsfaktorer.

Det finns saker i mitt utseende som jag inte kan förändra oavsett vad jag känner för det. Acceptansen är det som gäller och den har jag…fram tills att jag blir påmind om det på ett eller annat sätt.

Jag vill gärna gå min egen väg för att nå mina mål och inte följa i andras fotspår. Men andra lyckas uppenbarligen och inte jag. Är det för att jag väljer fel väg eller är det för att de är starkare än jag?

Annonser

Mello

Imorgon är det alltså dags… Imorgon ska det alltså avgöras… Imorgon vet vi vilken låt som ska spegla Sverige i Eurovision song contest…

Ur mitt perspektiv så skulle jag kunna tänka så här:

  1. Utse Sean Banan till vinnare – På så sätt går det åt skogen, Sean Banan får stå där med sin ”rompa” och skämmas och svenskarna kanske fattar att man måste tänka efter före.
  2. Utse Robin Stjernberg till vinnare – På så sätt hedrar jag mina gamla hemtrakter.
  3. Utse Louise Hoffsten till vinnare – På så sätt visar vi att kvinnor kan.
  4. Utse Yohio till vinnare – På så sätt gör vi alla konfunderade, är det en han eller en hon eller en den eller en det. Medan alla funderar över den frågan, glöms alla andra bidrag bort och Sverige får massa röster.

Louise Hoffsten lyssnar jag förvisso gärna på. Lika gärna kan jag lyssna på Ralfs låt, trots att jag inte är någon hårdrocksbrud och trots att jag hellre hade hört låten framföras av en annan svensk hårdrockssångare. Övriga låtar går in genom ena örat och ut genom andra utan att lämna något minnesvärt efter sig samt att det finns en grupp som jag verkligen vägrar att lära mig namnet på.

Då inväntar vi bara ”Sverige, vi har ett resultat”.

Blodtryck del 6

Många delar blir det…

Den 11 februari var jag ju som sagt hos läkare, som då tog diverse olika prover samt ordinerade blodtryckssänkande medicin. Alla prover har han nu fått svar på och alla är normala. Så nu kan jag nästan citera Sheldon Cooper i ”The big bang theory”: ”I am not crazy; my mother had me tested”. 🙂 Okej, de testade inte mitt psyke och det var ju läkare som ansvarade för testerna, men ni fattar…

Medicinen började jag ta den 12 februari. Den 17 februari blev jag illamående och den 18 februari fick jag avbryta arbetsdagen p.g.a. ett migränanfall. Kan jag skylla på medicinen? Jag kan åtminstone inte förklara migränanfallet på annat vis. Jag har ju inte haft något anfall på minst 3 år och jag har inte upplevt stress och oro på sistone. Men telefontid med läkare den 20 februari gav mig ingen bekräftelse på detta, han trodde inte att det fanns samband. Vi kom dock överens om att testa några dagar utan medicin för att sen påbörja den på nytt, för att se vilken effekt det får då. Jag gjorde uppehåll ett par dagar längre än överenskommet och började igen den 27 februari. Helt opåverkad vill jag inte påstå att jag är, men jag fungerar. Än så länge… Bör kanske tillägga att jag är anti allt vad tabletter heter. Jag tar knappt huvudvärkstablett, inte förrän det är RIKTIGT illa.

Idag var det dags att återigen kolla blodtrycket hos distriktssköterska och tack och lov att jag slapp ”tjatmostern”. De säger att det kan ta upp till 6-8 veckor innan man märker full effekt av en blodtrycksmedicin, men efter totalt två veckors kur med några dagars uppehåll mitt i kunde man nu se viss sänkning. Trycket var nu 130/93. Så nu håller jag bara tummarna att nästa koll visar på ännu mer sänkning. Samt att kroppen anpassar sig till medicinen så att jag slipper ta upp diskussionen om att byta sort och börja om på nytt.