Val och kval

Ta första steget med tillit

Du måste inte se hela trappan

Ta bara första steget

                                                           (The secret)

Amishfolket anser att den tekniska utvecklingen har gått för långt och lever därmed på ett sätt som kan verka ålderdomligt. Ett sådant levnadssätt kan verka befriande, att inte vara ständigt tillgänglig, att inte utsättas för det ständiga informationsflödet m.m. Undrar om inte det kan göra valen man ställs inför lättare eller åtminstone inte lika omfattande. Bara min spekulation då jag gärna i så fall hade tillhört Amishfolket. Det viljan finns inte i andra hänseende men just kring denna tillgänglighet och dessa ständiga valsituationer.

På mindre än en vecka har jag ställts inför inte bara en utan två svåra valsituationer. Ja det är verkligen inte lätt att vara populär.

Två månader innan min mammaledighet skulle ta slut, kunde jag inte känna mig redo för att gå tillbaka till mitt arbete, kunde jag inte känna mig tillräckligt motiverad. Det var ju så härligt att vara hemma och gosa bebis hela dagarna. Men när det väl var dags för arbete igen, den 2 januari, så var känslan en annan, jag var redo och motiverad och tydligen utstrålade jag positivitet.

När jag var omotiverad, tänkte jag att ett nytt jobb kunde ändra på det och sökte därmed ett och annat jobb som jag fann. Som vi alla vet så tillämpas ketchupeffekten på sådant här. Innan jobbstart var jag på en intervju, men det gav inget. Efter jobbstart hörde samma personer av sig och hade nu arbete att erbjuda. Sen dess har jag varit på ytterligare en intervju, vilket slutade med att jag dagen efter blev erbjuden en tjänst. En intervju till har varit inbokad men är nu avbokad av mig själv. Hade det stannat här, så hade allt varit så mycket lättare. Det finns nämligen ytterligare en tjänst att ställa allt mot, jag har varit på intervju, jag är fortfarande kvar i rekryteringsprocessen, men inget är avgjort ännu. Detta är en aspekt som gör mig oerhört nyfiken. Man har varit med från start, utvecklats inom enheten i olika steg, och frågan är då om man ska vara med på tåget för enhetens fortsatta resa eller stiga av. Har jag kommit fram till min slutstation eller inte?

Jag har försökt göra plus- och minuslistor över de alternativ jag har men de hjälper ju inte om de går jämnt ut. Jag har försökt läsa av magkänslan men den har då inte varit hjälpsam. Ena stunden har man bestämt sig för en sak men fem minuter senare vacklar man igen och så är man tillbaka på ruta ett. Jag har fått utgå från frågor jag fått att grunna på och på den förändrade känslan jag beskrev ovan.

Beslutet som är fattat känns helt galet och helt sjukt. Jag känner mig lite som en skitstövel samtidigt som en fegis och hoppas att det snart ändras till att jag känner mig som en ”cooling”. Det börjar bli kallt i magen av all is. Jag hoppas att jag inte kommer att ångra mig, har varit rädd för det nämligen oavsett vilket jag skulle besluta mig för. Jag hoppas att det inte är en lose-lose-situation och att min kompetens inte går förlorad på vägen.

Sometimes all you can do is not think,

not wonder, not imagine, not obsess.

Just breathe and have faith

that everything will work out for the best.

                                    (Läst hos en vän på Facebook)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s