Undantag

När jag valde att börja skriva och uttrycka mig i skrift och då i formen blogg, var tanken att det enbart skulle handla om mig som person och de roller jag har som mitt privata jag. Min roll i arbete anser jag inte hör hemma här, men jag gör ett litet undantag. Jag behöver bara skriva av mig…

Den 2 januari är det tänkt att jag ska börja jobba igen efter en längre mammaledighet. Jag går tillbaka till ett jobb som integrationssekreterare, ett arbete på en arbetsplats som genomgått och genomgår förändringar. Just min tjänst kommer för mig att vara lika främmande som ett nytt jobb, då i princip alla gamla klienter är avslutade och alla nya klienters ärenden handläggs lite annorlunda. Och vem vet vad som händer med tjänsten på sikt. Att jobba med flyktingmottagning är ju beroende av omvärlden bland annat och när systemet i Sverige förändras och Arbetsförmedlingen får en större del i arbetet med nyanlända, så är man ju inte dum nog att fatta att det en vacker dag kommer att påverka oss som jobbar inom området. Spännande på ett sätt…

Hemma har vi allt på det torra, här är allt tryggt och stabilt. Relationer, ekonomi, fritid, ja allt är tryggt och stabilt. Hemma präglas också av något nytt. En litet mirakel har äntrat vårt liv och spritt glädje hos oss i snart ett års tid. Så det är kanske logiskt att man då börjar fundera på att finna det även på arbetsmarknaden. Det nya i form av nya utmaningar och miljöombyte och det trygga i en tjänst som man kan se en längre framtid på. Så ja, jag tittar efter andra jobb och söker sådant som är av intresse. Flera faktorer spelar in i detta beslut, jag har mina skäl.

Jag vantrivs inte på mitt nuvarande arbete, absolut inte. Min tjänst innehåller arbetsuppgifter som jag länge strävat efter, t.ex. handläggning. Jag är en kontorsråtta och behöver ha ett jobb som är rent administrativt eller åtminstone innehåller arbetsuppgifter som är av administrativ karaktär. Handläggning får gärna vara en ingrediens. Jag hade chansen på ett sådant arbete, stor chans, och har aldrig känt så mycket för en ny utmaning som jag gjorde inför detta jobb. Det var förvisso inte så stort miljöombyte, men karaktären på arbetet hade givit mig ”mer energi och glädje” (för att citera en god vän). Det kändes som om detta var min chans att nå det jag söker, men det slapp ur händerna på mig idag. Motiveringen är densamma som alltid, vilket har gjort att jag idag känt mig ledsen och uppgiven.

Jag hade t.o.m. sagt till mig själv att om jag fick tjänsten, så skulle jag även ta tag i andra saker i livet. Då skulle jag få det jävlar anamma som behövs för att jag ska bli motiverad att t.ex. ta tag i vikten som i sin tur kan påverka blodtrycket positivt.

Jag vill verkligen bli ännu mer av en pappersvändare typ… Det är klart att jag går tillbaka till min tjänst och det är klart att jag sköter mitt jobb på bästa tänkbara sätt och det är klart att jag gör det helhjärtat… Men det är samtidigt dags för något nytt… Men hur når jag dit? Inom min bransch är det inte så lätt eller kanske lönsamt att skicka ut spontana intresseanmälningar.

Det är inte lätt att vilja något så mycket och sen falla på mållinjen. Hur tar man sig upp igen? Hur når man sina mål?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s