Hur jag tänker…

Det finns en del kopplat till mig just nu som man säkerligen kan ha en och annan åsikt om. Det bryr jag mig inte så mycket om för jag vet var jag själv står, här med båda fötterna på jorden och huvudet högt.

Jag påbörjade en ny tjänst den 1 juni 2011, inom samma organisation där jag hade min tidigare tjänst. Trots eventuell graviditet så hade jag givetvis rätt att söka tjänsten, även om jag så hade varit höggravid. Inget skäl att inte få tjänsten så att säga. Chefen hade dessutom kännedom om vad vi då höll på att gå igenom och att det kunde bli aktuellt med att hitta en vikarie inom en snar framtid. Då jag inte var den första som innehade/innehar den tjänsten som blivande mamma, så fick jag ju räkna med en och annan gliring. Det kunde jag ta, såvida det kom från de närmaste och då sagt med glimten i ögat. Men det var ju inte alltid så och en gång blev jag riktigt arg och ledsen för vad som sades till mig. Lite ångrar jag nog att jag inte gjorde lite väsen av det, men samtidigt är det inte värt att lägga energi på.

Avslutningen på jobbet innan ledigheten blev inte riktigt som planerad och sonen kom dessutom till världen aningen tidigare än beräknat. Trots det har jag valt att inte ändra på min ledighet, funderade först på om jag skulle börja jobba tidigare än vad jag nu kommer göra, men vid närmare eftertanke så vill jag ha så mycket tid hemma med lilleman som möjligt. Även om det är med mycket dubbla känslor ibland att vara hemma och inte på jobbet… Men det verkar vara en uppfattning att jag är hemma länge, ja nästan för länge.

Jag trodde att det skulle bli andra reaktioner när jag svarade nej på frågan om jag ammade. Men det verkar som om många har uppfattningen att det är svårt att få amning att fungera med för tidigt födda. Det var väl bara gentemot neo som man då har dragit sig för att säga att man inte ammade. Nu är det väl snarare så att man drar sig för att säga att Oliwer äter burkmat istället för att jag lagar egen mat till honom. Men vissa barn vill ju inte ha annat än burkmat likväl som det finns vissa barn som inte vill ha annat än hemlagat. Nä här kör vi burkmat fram till att Oliwer ska börja äta mer av vår mat.

Bara några tankar om hur jag tänker… Som går att nämna här och nu…

Annonser

2 reaktioner på ”Hur jag tänker…

  1. Du ska göra det som är bäst för dig och din familj. Det finns ingen som tackar dug om du kommer tillbaka tidigare, ta vara på den bebistiden du har med din lilla prins.

    Sen att folk lägger dig i ang vilken mat ni ger, bara be dem sluta lägga sig i. Burkmaten innehåller alla vitaminer och näring som han behöver. Du är hans mamma och du ska inte behöva försvara dina val. Stor kram

    1. Det är väl egentligen ingen som har sagt något direkt till mig gällande t.ex. detta med mat. Men man ser olika reaktioner i olika forum när andra skriver om det och då ville jag bara göra ett inlägg om var jag står.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s