Gnistan

Det känns som om jag har tappat gnistan.

Inte för min lilla gosse, inte för min älskade make, inte för vår lilla familj, utan för allt annat. För allt det vardagliga, att röja kök från disk, att handla mat, att laga mat, att tvätta kläder med mera, för att bara ta sig iväg någonstans och göra något som borde upplevas som kul, för att vara social, för att njuta av en god bok eller film, för att svara på mail.

Man gör det, enbart för att man är tvungen. Egentligen skulle man bara vilja lägga sig ner och kanske gråta en skvätt.

Varje dag blir lite av en kamp och det som får en att kämpa heter Oliwer. Han är guld och gör att varje dag är värd att kämpa för.

Jag tror jag är trött, utan energi, går på reservbatteriet. Hur laddar man om? Hur laddar man huvudbatteriet? Hur får man tillbaka lusten för det vardagliga och för de roliga upplevelserna?

Mitt humör åker berg- och dalbana. Om jag lider av det, hur blir det då inte för mina nära och kära?

Och var är John Blund när man behöver honom som bäst? It’s getting late. I’m wide awake. And my mind is raising again.

Som sagt, jag tror mig ha tappat gnistan. Någon som sett den?

Bebismys med guldklimpen, mitt allt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s