Gnistan

Det känns som om jag har tappat gnistan.

Inte för min lilla gosse, inte för min älskade make, inte för vår lilla familj, utan för allt annat. För allt det vardagliga, att röja kök från disk, att handla mat, att laga mat, att tvätta kläder med mera, för att bara ta sig iväg någonstans och göra något som borde upplevas som kul, för att vara social, för att njuta av en god bok eller film, för att svara på mail.

Man gör det, enbart för att man är tvungen. Egentligen skulle man bara vilja lägga sig ner och kanske gråta en skvätt.

Varje dag blir lite av en kamp och det som får en att kämpa heter Oliwer. Han är guld och gör att varje dag är värd att kämpa för.

Jag tror jag är trött, utan energi, går på reservbatteriet. Hur laddar man om? Hur laddar man huvudbatteriet? Hur får man tillbaka lusten för det vardagliga och för de roliga upplevelserna?

Mitt humör åker berg- och dalbana. Om jag lider av det, hur blir det då inte för mina nära och kära?

Och var är John Blund när man behöver honom som bäst? It’s getting late. I’m wide awake. And my mind is raising again.

Som sagt, jag tror mig ha tappat gnistan. Någon som sett den?

Bebismys med guldklimpen, mitt allt.

Annonser

Kommunikation

Jag älskar det skrivna ordet, det kan säga så himla mycket men tonen bakom orden har svårt att komma fram. Det är upp till läsaren att tolka den rätta tonen, vilket inte alltid är så lätt. Det händer titt som tätt att missförstånd uppstår, att man tolkar in fel signal i orden, att man tolkar in något som egentligen inte förmedlas. Ibland väcker orden känslor hos läsaren och ingen bekräftelse kan ges om det är så det är menat eller inte. Man får då bara hoppas att man känner personen, den som skrivit, tillräckligt väl för att förstå vad han eller hon vill säga. Och om orden då gör att man känner sig besvärad eller obekväm, så får man hoppas att man känner personen tillräckligt väl för att veta att det kanske inte alls var menat så. Det har hänt mig ett par gånger nu att jag fått sms där jag som läsare har känt mig besvärande, att jag har stört, att jag inte var välkommen att höra av mig. Jag tror mig känna personen/personerna så pass att jag kan säga att jag inte behöver känner så, men helt har jag inte lyckats få känslan att försvinna. Så för allas trevnad, eller nåt, låt oss tänka efter före innan vi skickar iväg en viss formulering. Givetvis kan man inte helgardera sig, men det är ju alltid trevligt att orden man får har en tanke bakom.

Konstateranden

  • Titt som tätt möter man en pensionär med rullator och hund. Hur kommer det sig att det titt som tätt är samma ras på hunden? Oavsett var man möter denna pensionär, oavsett om det är olika pensionärer varje gång, så är det nästintill alltid som pensionärens sällskap är en pudel.
  • Att äga en bil med farthållare, backsensor, indikationer när det är dags att växla, regnsensor på vindrutetorkare – är det att äga en bil full med bekvämligheter eller är det att bli idiotförklarad som förare? Men en stor guldstjärna vill jag ge den som uppfann backsensorn.
  • Det känns som om det ofta är så men lika förvånad blir jag varje gång. En som verkar hård på ytan är den som smälter mest i mötet med en bebis.

Tre konstaterande blev det denna gång. Fler fanns på lut men de trillade ur minnet i samband med skrivandet av detta inlägg.

Min personlighet

Linda Lundbergs personlighetstyp:

Tystlåtna, vänliga och samvetsgranna. Pålitliga. Sätter oftast andras behov framför sina egna. Stabila och praktiskt lagda. Värdesätter trygghet och traditioner. Välutvecklat sinne för form och funktion. Uppmärksamma på detaljer i det sociala samspelet. Extremt lyhörda för andras känslor. Vill vara till nytta för andra.

Karriärer som skulle kunna passa Linda Lundberg:

Inredningsdesigners, designers, sjuksköterskor, administratörer, operativa chefer, sekreterare, förskole- och dagispersonal, socialarbetare, personalvetare, juristassistenter, präster, kontorsansvariga, affärsinnehavare, ekonomibiträden, hemmafruar/hemmamän, trädgårdsmästare, kuratorer, familjerådgivare, hälsovårdspersonal, bibliotekarier, medicintekniker.

Linda Lundberg på en skala:








  • Extraversion: Uppmärksamhet främst riktad mot yttervärldens människor och ting.
  • Introversion: Uppmärksamhet främst riktad mot den egna inre världens idéer och intryck.
  • Sinnesförnimmelse: Tar in informationen via de fem sinnena och ser det befintliga.
  • Intuition: Tar in information via det ‘sjätte sinnet’ och ser det möjliga.
  • Tanke: Fattar beslut grundade på logik och objektivitet.
  • Känsla: Fattar beslut grundade på personlig värdeskala.
  • Bedömning: Föredrar att leva på ett planerat och organiserat sätt.
  • Perception: Föredrar att leva på ett flexibelt och spontant sätt.

Testet är gjort på http://se.41q.com/

Filosofi

If your life ended tomorrow, would you be proud of what you left behind?

Nyligen läste jag denna fråga och den fick mig att börja fundera, vända och vrida och filosofera.

När jag ser var jag står idag, så finns det mycket jag är stolt över. Jag har ett ställe som jag kallar mitt hem och som jag delar med en underbar man och vårt lilla mirakel. Vi har fasta arbeten, vilket lett till att vi idag har helt andra möjligheter att uppfylla drömmar jämfört med var vi stod när vi träffades. Det känns som om livet leker och att turen överväger oturen.

Men visst finns det sådant som man är mindre stolt över, något hos en själv som man är mindre stolt över, någon sida hos en själv som man är mindre stolt över. Jag har mycket sällan ifrågasatt saker och ting, speciellt för egen räkning. Om det varit för att det upplevts jobbigt att ifrågasätta, det vet jag inte. Om det varit för att det aldrig visat sig ge något resultat, det vet jag inte. Om det varit för att jag är för tolerant, det vet jag inte. Jag är inte stolt över att jag inte varit mer ifrågasättande i vissa lägen, det är ju trots allt bara jag själv som blir lidande i slutändan när jag låter bli.

Jag sätter gärna andra före mig själv. Jag har svårt att tänka på mig själv och unna mig själv något. Det krävs nästan att andra säger till mig att göra något för mig själv. Precis som om jag inte är lika mycket värd som alla andra.

Nej nu får det bli förändring så att jag kan känna mig mer helstolt över vad jag lämnar efter mig. För mer ifrågasättande! För mer egoism!